hej på er

Jag förstår om ni som tittar in här dagligen och har sett samma inlägg i flere månader nu får en större chock. Jag önskar att tiden inte var så knapp, verkligen. Nu när vi bor i en annan stad än de flesta av våra bekanta så frågar många efter hur det går med bloggen. Vår lägenhet börjar vara så gott som färdig renoverat, vi har dock lite kvar i tvättrummet men det är sådana dära saker man överlever. Vi trivs super bra i våran lägenhet och är hittils supernöjd med hur det blev. Vi väntar ännu med spänning på att få börja renovera badrummet, det blir nog i sommar. Kaklet har ju stått nere i källaren sen vi flyttade hit men efter lite strul i somrast och mycket annat så fick det bli nästa sommar istället. 
 
Jag vill så gärna blogga men när jag väl sitter här nu så blir det lita kaos och jag vet inte riktit vad jag ska skriva och berätta om. Vi har en superbra vardag, jag är så himla lycklig. Elias har fått fast anställning och jag jobbar även själv. Sedan tränar jag oftast om kvällarna och det ger mig så mycket energi att få åka iväg och göra sådant som jag tycker om. Barnen är fortfarande hemma på dagarna och som der ser ut så komme jag nog vara hemma mamma en tid till iallafall, så glad att få tillbringa tiden med barnen nu när de är små. Den kommer aldrig någonsin tillbaka, älskade älskade barn. De har blivit så stora, Noelia fyller snart tre år. TRE ÅR. Kan inte själv förstå att jag redan varit mamma i tre år. 
 
Vill verkligen njuta och ta vara på tiden nu så gott som det går, jag tror faktist inte det blir några flere barn för våran del.  Så skönt det känns när båda barnen nu har passerat året, det var nog en kaotisk tid detdär med två små men här står vi idag efter en ganska vågig väg, nu känns det äntligen som hormonerna i kroppen är mer stabila än de var innan och jag känner mig själv bättre. En extrem babylängtan kom där just när Adion började gå och blev så pass självständig, fast nu är det ändå väldigt harmoniskt att ha två gående barn som äter själva och så vidare. Jag önskar ännu lite mera sömn men någon gång kommer den också.
 
 
 Skulle bli så glad om ni ville säga vad ni önskar att jag skulle skriva om, det skulle hjälpa mig att komma igång. 

VI BOR I EN NY STAD

 Det har varit myket på gång, vi är vakna in på sena nätterna för att försöka få klart vårat kök. Ja, för er som undrar så har vi köpt oss en egen bostad. Det känns superbra att få göra vad vi vill, laga om det precis som vi vill. Jag har varit ganska trött och jag önskar bara allt ska bli klart. Värmen har äntligen kommit och jag önskar att jag hade ork att gå ut mera och njuta av den, men jag vill helst bara sova hela tiden.
Vi har det bra här i våran nya stad, Karleby. Jag gillar platsen vi bor på väldigt mycket. Det känns så hemma för mig att bo i stan, kanske det ändras någon gång men nu just känns landet lika långt borta som det faktist är. Staden är mysig men jag saknar mina vänner enorm mycket. Jag kan inte säga att jag känner mig ensam för det är jag inte, men att hitta någon att umgås med här så ligger nog ganska högt upp på min önske lista nu just. Jag gillar känslan att inget vet vem jag är när jag går ute på gatan, det är något med det, en sorts frihet som är svår att lägga ord på.
Jag skulle så gärna blogga bara jag skulle ha krafter till det. Denna huvudvärk och trötthet är så tung att jag orkar inte med något annat mer än nödvändigt. Varje kväll känner jag ändå att jag så gärna skulle skriva ner rader i från vårat liv, som en dagbok att se tillbaka på. För det är en underbar tid, det är det verkligen. Jag önskar att jag skulle orka. 
 
 
En bild från i måndags bjuder jag på, när vi hade fina Ellinor på besök

EN ROSA VÅR

 
Idag var det fredag och vi gick en runda till posten för att hämta ut en del paket som luggit lite för länge där nu. Äntligen hade Noelias vår mössa och halsduk kommit som jag förhantsbeställt för ganska länge sedan. Jag hann börja tro att vi inte alls skulle ha någon nytta av dem där ett tag. Idag vaknade vi dock upp till snö igen så nog hinner dom komma till användning allt. Det blev i färgen rosa nu då igen, för ovanlighetens skull. Tur att båda mina barn klär så bra i rosa med tanke på hur mycket jag gillar rosa. Noelias favorit färg är grönt, men det brukar gå till överstyr med gröna kläder. Vi dyker i tvättkorgen och söker dom febrilt om dom är smutsiga då.  Nu har jag ganska så svårt att bestämma mig för rosa eller vita converse, Elias tycker inte man behöver två par converse medans jag kan tycka att man behöver 200. Hemma hos oss är det jag som köper kläder och bestämmer ganska långt på den fronten, dyrare inköp brukar vi ändå disskutera igenom. Mest för att det känns mer okej att köpa om han också tycker något är fint. Hur gör ni hemma hos er med barnens kläder när ni handlar?  Bestämmer du? han? tillsammans?
 
 
 
Både halsduk och mössa kommer från Gugguu.
Visa fler inlägg
!--Tradedoubler site verification 1264796 -->