FÖR MÅNGA KÄNSLOR

 
Helgen eller rättare sagt - hela förra veckan åkte förbi i ett enda sus. Inte blev det mycket tid över till annat än barnen. Noelia sov över hos sin mommo från fredag  till lördag, så jag passade på att göra det man inte hinner med annars. Städa och tvätta. Jätte roligt ni kanske tänker men om jag ska vara helt ärlig har jag inte kännt en så befriande känsla inombords på länge. Hatar att befinna mig hemma om det är kaos, dessutom kan jag aldrig slappna av. Dendär känslan av att alltid ha något som borde göras, det är det värsta jag vet.
 
Idag har jag varit på ett besök på ammningspolikliniken med Adion, jag blev lite besviken över besöket faktist. Jag kanske hade förväntat mig något magiskt och att ammningen skulle börja löpa på som vanligt. Jag vill så gärna amma, sen är det så otroligt stressande och kämpigt på samma gång. Våran Adion är inte det minsta intresserad av att ligga vid bröstet, och ännu värre har det blivit nu. Noelia som hoppar omkring oss är så mycket intressantare, sen blir han vrålhungrig och hans tålamod existerar inte längre. En enda ond cirkel. Det finns dock ännu ett hopp inom mig att vi helt och hållet får lämna bort dendär flaskan och enbart kunna amma.
 
 
Den här lilla damen är ett endaste känslosvall nu just känns det som, är det något hon fått efter mig så är det nog det. Ena sekunden gråter hon glädje tårar medans nästan är allt bara dåligt. Adion har börjat få mera uppmärksamhet förståss, eftersom han också blir större. Det är något som vi märkt av väl hemma på Noelia. Vi är båda två inne i en lite jobbig period i våra liv känns det som, jag hoppas att jag en dag ser tillbaka och skrattar åt denna tid. Jag älskar henne så, men ibland är det så svårt att förstå sig på henne och varför hon reagerar som hon gör på vissa saker. Jag antar det är så att vara en mamma, man får inte förstå sig på allt även hur mycket man än vill.
 
!--Tradedoubler site verification 1264796 -->