JAG HAR TAPPAT BORT MIG SJÄLV

Jag tror de flesta mammor kan känna igen sig om jag säger att jag har tappat bort mig själv. När man blir mamma, så är man väldigt mycket mamma. Hela vardagen, hela livet kretsar kring att ta hand och göra livet det bästa möjliga för en annan människa. Dethär är en av de mest underbara tiderna i livet, men det är också en tid som kräver väldigt mycket av en själv som människa. Vissa är bättre på att fortsätta vara den man är imellanåt när man stiger in i familje livet, medans andra lite sämre. 
 
När Noelia kom till världen var jag väldigt bra på att vara mamma. Jag var också väldigt bra på att vara Sabina imellanåt. När jag var Sabina umgicks jag med mina vänner och tränade mycket, träning är något som alltid varit en viktigt faktor i mitt liv. För att hålla humöret i styr och kroppen i styr. När Adion anlände till våran värld, eller redan när han anlände till min mage så började jag tappa bort mig själv. Det var andra graviditeten under väldigt kort tid, en graviditet som innehöll ångest och ett fruktansvärt illamående hela vägen igenom. Gjorde att jag var sängliggandes så mycket jag bara kunde, för någon ork existerade inte.
 
Adion kom till oss för sju månader sen, jag kan inte förstå hur snabbt tiden har gått. För sju månader sen blev jag väldigt dåligt på att vara den jag är, bry mig om mig själv. Jag orkar knappt klä på mig hemma om dagarna, det vet mina närmaste, jag tror aldrig att jag mött någon nära vän utanför dörren som kommenterat att jag är snygg. Det är för att dom är van att se mig hemma i slaffsiga kläder. Jag är ju en sån som bryr mig om mig själv och jag ser gärna anständig ut för min egen skull, det behöver jag jobba på.
 
Adion och Noelia är det bästa jag vet, men jag känner att orken att vara dendär bra mamman som jag egentligen är inte finns på samma sätt. Jag har funderat mycket på varför och jag har funderat mycket på vem jag egentligen är nu just. Jag vet ju vem jag är egentligen och jag vet exakt vad jag behöver för att vara en lyckligare flickvän, lyckligare mamma och en mer balanserad människa med mindre hormonrubbningar, mindre humörsvängningar. Jag behöver min tid varje dag till att få koppla bort saker och ting, bara vara mig själv och göra det jag tycker om. Det är något jag inte gör just nu, jag kan gå och fika med mina vänner och ha väldigt roligt men jag kan aldrig koppla bort hur tungt det är att åka hem tillbaka sen. Hemmet och mamma rollen sitter alltid och knackar mig på axeln, när det blir så, då är någonting fel. För även om man är mamma så är man människa.
 
Min bästa vän sa några väldigt värdefulla ord till mig för någon vecka sedan. Att investera i mig själv är som att investera i en bättre mamma. Där i den stunden investerade jag i en ordentlig morsvila som blir av i maj, Berlin resan. Men det känns som att fyra dagar i året kanske är lite för knappt för mig iallafall. Så nu har jag gjort en ännu bättre investering i mig själv, en vardaglig investering. Nu kommer jag äntligen få ta tillbaka mina vardagliga rutiner som följt mitt liv under många år, träningen. Gymkortet väntar på mig bara denna förkylning vill ge sig av. Bara i farten blev det nya träningstights, jag längtar så att hoppa i dom. 
 
Kom ihåg alla mammor, ni är inte bara mammor. Glöm inte er själva och ert eget mående!
 
 
 
#1 - - Anonym:

Råka kika in på din blogg ida å blev så glad att du har uppdatera! Läst tillbaka lite och när jag läst dehär känd jag mig så träffad! Jag har två pojkar på 2,7 år och en som e 9 månader å dessa känslor upplever jag också! Har länge grubblat va som riktit händer men tror nog de blir dax här ti börj prioriter mig själv lite mer å få nå ordning på mig själv så ja å orkar va en bra mammma! Jag tykt de va ett strongt inlägg! Bra om de verkar ha lätta å blivi bättre för dej! :)

!--Tradedoubler site verification 1264796 -->