JAG HAR TAPPAT BORT MIG SJÄLV

Jag tror de flesta mammor kan känna igen sig om jag säger att jag har tappat bort mig själv. När man blir mamma, så är man väldigt mycket mamma. Hela vardagen, hela livet kretsar kring att ta hand och göra livet det bästa möjliga för en annan människa. Dethär är en av de mest underbara tiderna i livet, men det är också en tid som kräver väldigt mycket av en själv som människa. Vissa är bättre på att fortsätta vara den man är imellanåt när man stiger in i familje livet, medans andra lite sämre. 
 
När Noelia kom till världen var jag väldigt bra på att vara mamma. Jag var också väldigt bra på att vara Sabina imellanåt. När jag var Sabina umgicks jag med mina vänner och tränade mycket, träning är något som alltid varit en viktigt faktor i mitt liv. För att hålla humöret i styr och kroppen i styr. När Adion anlände till våran värld, eller redan när han anlände till min mage så började jag tappa bort mig själv. Det var andra graviditeten under väldigt kort tid, en graviditet som innehöll ångest och ett fruktansvärt illamående hela vägen igenom. Gjorde att jag var sängliggandes så mycket jag bara kunde, för någon ork existerade inte.
 
Adion kom till oss för sju månader sen, jag kan inte förstå hur snabbt tiden har gått. För sju månader sen blev jag väldigt dåligt på att vara den jag är, bry mig om mig själv. Jag orkar knappt klä på mig hemma om dagarna, det vet mina närmaste, jag tror aldrig att jag mött någon nära vän utanför dörren som kommenterat att jag är snygg. Det är för att dom är van att se mig hemma i slaffsiga kläder. Jag är ju en sån som bryr mig om mig själv och jag ser gärna anständig ut för min egen skull, det behöver jag jobba på.
 
Adion och Noelia är det bästa jag vet, men jag känner att orken att vara dendär bra mamman som jag egentligen är inte finns på samma sätt. Jag har funderat mycket på varför och jag har funderat mycket på vem jag egentligen är nu just. Jag vet ju vem jag är egentligen och jag vet exakt vad jag behöver för att vara en lyckligare flickvän, lyckligare mamma och en mer balanserad människa med mindre hormonrubbningar, mindre humörsvängningar. Jag behöver min tid varje dag till att få koppla bort saker och ting, bara vara mig själv och göra det jag tycker om. Det är något jag inte gör just nu, jag kan gå och fika med mina vänner och ha väldigt roligt men jag kan aldrig koppla bort hur tungt det är att åka hem tillbaka sen. Hemmet och mamma rollen sitter alltid och knackar mig på axeln, när det blir så, då är någonting fel. För även om man är mamma så är man människa.
 
Min bästa vän sa några väldigt värdefulla ord till mig för någon vecka sedan. Att investera i mig själv är som att investera i en bättre mamma. Där i den stunden investerade jag i en ordentlig morsvila som blir av i maj, Berlin resan. Men det känns som att fyra dagar i året kanske är lite för knappt för mig iallafall. Så nu har jag gjort en ännu bättre investering i mig själv, en vardaglig investering. Nu kommer jag äntligen få ta tillbaka mina vardagliga rutiner som följt mitt liv under många år, träningen. Gymkortet väntar på mig bara denna förkylning vill ge sig av. Bara i farten blev det nya träningstights, jag längtar så att hoppa i dom. 
 
Kom ihåg alla mammor, ni är inte bara mammor. Glöm inte er själva och ert eget mående!
 
 
 

ATT VARA SEX MÅNADER

REDAN??!!! alltså andra barnet och tiden, det bara flyger iväg. Adion är dessutom så tidig i utveckligen så någon liten baby är inget som bor under vårat tak längre. Nu äter han även fem gånger om dagen och bröstet dissar han allt vad han orkar. Inte alls det minsta intresserad, Noelia är så många gånger roligare än bröstmjölk. Han är en nöjd liten prick som försöker krypa för allt han är värt. Fötterna åker upp under magen och upp på alla fyra men som tur så har han ännu inte kommit underfund med nästa steg. Att klä på denna krabat är minst sagt lättare sagt än gjort, för att ligga i still hör inte till någon av hans favorit aktiviteter. Han äter allt som erbjuds. Han skrattar mycket.
 
7900 gram kärlek, 67 cent kärlek. Så mycket kärlek. Så mycket lycka. 
 
 
 

HON KLÄR I GULT

Alltså jag har aldrig någonsin varit så trött som jag är nu och jag kan inte förstå varför. När Adion ännu vakade hela nätterna var jag t.o.m piggare. Nu längtar jag bara till våren och ljuset, solen så att man kan få lite energi tillbaka.Förhoppningsvis blir en resa bokad inom de närmsta dagarna, en resa när jag sticker iväg helt själv. Skulle kännas så tusans skönt med lite morsvila faktist. Det börjar faktist kännas att man varit mamma ledig i snart två och ett halft år. Jag menar inte att jag inte skulle älskar att vara hemma med barnen men mycker morsvila har det inte blivit sen nummer två kom. Pratglad som jag är så märker jag hur jag går lös på alla vuxna individer som kommer i min väg också, för det mesta pratar jag bara med min två åring hela dagarna. Disskussioner om vem som bor nära och inte satt vi och bollade om idag över en timme, så ni förstår nivån och att det kan vara trevligt att prata om lite vuxnare saker ibland.
 
Idag gick vi ut vid halv 11. Adion hade sex månaders kontroll. När vi ändå var ute i solen så passade vi på att promenera genom halva stan och gå via parken. Noelia är så fruktansvärt medgörlig när man är ute, så vore det inte för att jag hatar köld och ungarna behöver äta ibland så skulle jag kunna bo där. Jag hade faktist lämnat telefonen hemma för att slippa bry sig om vad klockan är, eller om någon ville få tag på mig. Bara gå ute och njuta av mina två underbara små. Det var så himla befriande och vi kom in tillbaka först vid halv tre. En helt underbar dag tillsammans med mina två små. Mamma älskar er <3

 
Idag har lilla fröken skuttat omkring i sin kaninklänning från Mini rodini och koftan kommer från Lindex. 
Visa fler inlägg
!--Tradedoubler site verification 1264796 -->